En skön dag!

Igår var det 16 grader varmt i vattnet och det är för mig superkallt och totalt omöjligt och vansinnigt att ens tänka tanken att bada i, men Andreas tog mod till sig och kastade sig i.

Nej, det var inte alls skönt och det blev definitivt inget långbad. Snabbt i och snabbt ur. Jag kan ju tillägga att han såg ganska rolig ut innan han fått handduken om sig.:) Jag skulle dock misstänka att jag hade sett ännu roligare ut om jag hade landat i det vattnet. Eftersom jag inte vill att han ska skratta ihjäl sig så låter jag bli. En förhoppning om att solen ska hålla sig framme ett tag så det blir varmare är nu i tanken här. 30-32 grader i vattnet, sen är jag i!

Wilmatisdag och jag försov mig. Attan med. Jag hörde någon säga hej och stå och prata i hallen medan jag först lugnt låg kvar och undrade vad Göran gjorde hemma så tidigt. Ösregnar det så de inte kan lägga sin asfalt? I nästa sekund slog det mig......... Tisdag.......Wilma! Snabbare än så kan jag nog inte ta mig ur sängen. Jag hoppas att jag inte skrämde dem allt för mycket med min uppåtstående lugg, rödsprängda ögon och hesa röst. :)

Andreas, Wilma och jag skulle ta en liten minirunda med Wilma för att svalka henne med det obligatoriska tisdagsbadet i bäcken. Meika och Fania skulle till skogen och kunde inte följa med de taskisarna.:) Tripp, tripp, tripp........ här var en som fick bråttom och ville följa med oss.

Japp, då går vi........

Det är något magiskt med denna stigen. Den doftar gudomligt gott när man är hund. Tussi tar täten. Det är ju drygt att stå här och vänta på den vita lurven när hon snusar på vartannat grässtrå.

Skööönt! Även om det inte är jättevarmt ute, så var det ändå svettigt emellanåt för henne så magbadet sitter bra för vår "säl".

Hör och häpna, men jag tog mig ner till Friskisjympan ikväll. Vi har förmånen att ha ett pass i veckan på sommaren här i byn. Med tanke på att jag inte orkat alls på ett par år, så var det med mycket möda och stort besvär på alla plan som jag körde ner för att testa om jag orkade något alls. Dessutom var det en kamp med mig själv också att ta det lugnt när jag väl jympade. Jag har en viss förmåga att ta ut mig när jag känner att det är kul och det leder ju till att jag inte orkar länge innan jag är helt slut. Jag fixade faktiskt att lyssna på min kropp och det gör mig glad! Solen sken och det var en riktigt härlig timme med 4 ledare som turades om att leda passet. Det var både roligt och vansinnigt skönt att vara med igen efter så lång tid och nu är det bara att peppa mig själv att fortsätta. Jag är glad och faktiskt lite stolt över mig själv att jag tog mig dit! :)