Fnatt.

Efter vår stadsrunda med lite småinköp och en sur Kristina för att jag inte köpte nån munk, fick jag lite fnatt och dök ut i trädgården långt om länge. Min rostiga sekatör blev min arbetskompis och med hjälp av den, så klipptes det både här och där. Egentligen har jag ingen aning om ifall de där buskarna skulle klippas nu eller om de över huvud taget skulle klippas, men så blev det. Det är så skönt att vara ute i trädgården. Tankarna och ångesten lugnar sig något och det känns underbart härligt!

Jag hittade en söt kompis också ibland stenarna. Jag blir glad när jag ser en nyckelpiga. De är speciella på något sätt. Om de håller sig till att vara en och en och inte som den fruktansvärda svärmen vi hade i somras. Då var de inte riktigt lika söta. Dessutom bet de oss som bara den. Denna pigan var hur snäll som helst, men det är kanske som med människor............ju fler desto tuffare.

"På kärlekens vingar kommer jag till dig för att överlämna ett bud om kärlek. Du är innerligt älskad för den du är."

Det kylde till lite på kvällen, men en promenad av en mindre modell med sällskap av Andreas på cykel blev det ändå. Skönt att gå efter att magen fyllts med taco. Bäcken har börjat rinna mer normalt nu och där är inte längre översvämningar på stigen som det var för ett tag sedan då det inte alls gick att ta sig fram där. Om man inte hade någon form av båt alltså. (Vilket jag inte har.)

En runda runt dammen blev det också, men där var det riktigt, riktigt kyligt om de stackars öronen.

Det har varit en superskön dag trots att det blåste en del innan idag också. Jag antar att det var därför jag fick mitt fnatt som de stackars buskarna fick lida för. Tänk att det kan kännas så skönt att bara vara ute och rota i trädgården.:)