Granuloma Anulare

Granuloma anulare........ Det går ju knappt att stava till och än mindre att säga. "Sjukdomen är vanligast hos barn och yngre kvinnor. De flesta fallen (70%) ses hos personer under 30 år." Antingen är jag under 30 år eller så är jag som vanligt en av få......... Jag vet vad jag väljer.;) (Jag förstår inte varför jag så ofta lyckas tillhöra den "lilla gruppen". )

Idag fick jag med andra ord svar på vad det är för röda fläckar jag har på mina båda underben. För att göra det hela enkelt, så är det en ofarlig hudsjukdom. Skönt. "Det självläker vanligen inom 2 år och i 25% av fallen så kan de kvarstå i många år", står där i lilla broschyren jag fick. 2 år känns länge........... Tydligen är den svårbehandlad, så nu vet jag inte om jag ska fortsätta smörja mig med Dermovat eller inte. Jag får väl ringa och kolla med någon som begriper sig på det. Så var det med historien om de fula fläckiga underbenen.

Jag kände jättebehov av en promenad idag. Det var lite tungt i morse här och då är det extra skönt att komma ut. Tack och lov så ville världens bästa grannar ha mig med på en tur.:) Uppåt gick det mot Forsakarsfallet och den här trappan är hyfsat tung att gå i tycker två av oss.

Meika springer såklart upp för trappan som om det vore rak mark. Jag blir trött bara jag ser hennes fart, men jag önskar att jag hade haft lite av hennes ork. Jag vet inte om hon är rädd att vi ska ramla ihop på halva vägen, men hon är alltid snäll och väntar på oss emellanåt.:) Det var värt uppförsbackarna, för längre fram hittade vi en glänta i skogen, där solen stod på. Där var helt fantastiskt varmt och gott. Mmmm..........Vill stanna länge.......

Andreas och jag körde en liten sväng ikväll och passade på att ta en runda hem till Emma för att säga hej till henne och alla vovvarna. Många söta vovvar var där.:) 4 hundar blir 4 namn och alltså 4 att hålla ordning på vem som heter vad. Än så länge tror jag att jag lyckas komma ihåg vilken som va vem. Duktigt av mig om jag får säg det själv..............