Hundutställning på Ivö.

Kristi Himmelsfärdsdag brukar det tydligen vara utställning för Belgiska Vallhundar på Ivö och så var det även i år. Själv har jag ju ingen hund, men som alla vet så lånar jag en vofs ibland och är ute och går med en annan nästan varje dag. Jag är så glad att jag har dem! Det här med utställning fattar jag inte mycket av, och trots att Jennifer har förklarat 100 gånger snart (hon är en tålmodig vän), så är det nog först nu jag begriper lite av det med bedömning, vilka som går vidare till vad och hur osv. Jisses, det är en hel vetenskap.

Meika tävlar i Juniorklassen i denna utställningen, vilket var hennes första. Det skulle bli väldigt spännande att se hur hon fixade att stå fint (inte med näsan i marken där det luktade extremt gott såg jag att de andra vovvarna tyckte), inte äta upp domaren, helst inte göra sina behov i "ringen" (som är fyrkantig), inte vilja leka med alla andra vovvar osv., osv. :) Jag, Göran och Andreas åkte dit för att vara med och för att heja på Meika. Det är så länge sedan jag var med på en utställning, så jag minns knappt ens när.........Nej, det minns jag inte. Här är vi snart framme på den fina ön.

Samling vid och i det lilla tältet och här väntade, väntade och väntade vi. En eller kanske två tyckte det var mindre kul att vänta och andra liksom bara "gilla läget". Vädret var sådär tråkigt fuktigt och rått, men tack för att det inte regnade! Mina fötter önskade ett par vinterskor sa de, men de fick också "gilla läget" och va tysta. För övrigt frös inte jag och vi hade ju trevligt sällskap så jag tyckte det hela var jätteokej och trevligt!

Det kändes som Meika tänkte: "Det hade inte gjort något om tältet varit lite högre så jag sluppit sitta här som en ihopatryckt stackars plågad hund."

Det var inte lätt att få ro, men hon ignorerade det mesta av det som hände runt om henne och la sig en stund. En väldigt liten stund, men jag hann i alla fall med att få upp kameran.:)

Dags för nummer 43 att visa domaren hur snygg och hur mycket bättre än de andra tikarna i Juniorklassen hon är. Här går domaren runt och tittar på hundarna.

Jag erkänner direkt att jag är extremt förvånad över att hon stod så fint och stilla. Även om/tack vare matte försökte fånga hennes uppmärksamhet hela tiden. Otroligt!!! Jag trodde aldrig att hon skulle lyckas stå så bra som hon gjorde. Många hundar stod inte stilla ändå. Även om där stod folk och ropade, lockade och grejade utanför. (Ja, ja, ja....... husse står också jättefint.:) )

Så in i baljans fin är Meika!

Här är det tävling mot alla Tervar i alla klasserna. Från ung till gammal.

Efter att vi insåg att det nu skulle kunna bli allt ifrån en halv timme till ett par timmars väntan, så bestämde vi oss för att köra hem. Vi såg båten komma åt vårt håll, så gav vi oss snabbt mot bilen för att inte missa den turen. Vi sprang till och med. Jobbigt. Det lönade sig som tur var, för vi hann. (Trots att jag var med på löpningen alltså.)

Ja nu är ju frågan hur det gick för denna fotomodell........... Blev det någon vinst över huvud taget tro?

Jag återkommer med den informationen........