Hunddagis.

Dagmatte med assistent var igår och hämtade dagishunden, vilket gjorde att dagishunden faktiskt blev jätteglad! Det finns olika sätt att visa glädje på och ett är att snurra runt på mattan och köra ner näsan i den. Jag lovar att det sättet kommer jag inte att testa, med tanke på min kvalsterallergi.:) Det var ju tur att Essi blev glad när vi kom......tänk om hon hade sprungit och gömt sig. Uuu, hade inte varit bra.

Liten var rysligt gosesugen, och det är alltid trevligt när katter vill bli klappade. Om det nu berodde på att hon försökte ställa in sig så att jag skulle släppa in henne, vet jag inte, men jag lever i tron att hon tycker om mig.

Igår var Den Magiska Byrån minsann inte intressant. Märkligt egentligen, men hon har helt struntat i byrån med alla kattleksaker i, som hon ju var så hysterisk med när hon var här för ett antal veckor sedan. Här är det nu dags att gömma det där förfärligt illaluktande tuggbenet som är bra för tänderna. I sängen. Det stinker jag vet inte vad......., men vilket grejande det är med detta ben. Jag trodde att hon ätit upp det strax efter hon "gömt" det, men det visade sig efter några timmar att hon inte hade det, då hon kom ner med det igen. Kan de inte tillverka dessa tandben med lite godare doft?

Är det det här som kallas psykning av hund? Kanske.

När Tussi närmar sig Essis mat så är Essi plötsligt fruktansvärt sugen på torrfoder! Som om Tussi vill äta hennes mat. Vill hon inte kan jag säg. Senare igår kväll var de så supersöta mot varandra! Jag satt och klappade Tussi och Essi körde in nosen och snusade på henne. Lite nos in i öronen och lite nosande i pälsen på kroppen. Tussi verkade gilla läget och satt lugnt kvar. Gott att se när de är så mot varandra! Springer inte den ena, så springer inte den andra.

En liten fotbollsmatch var liksom bara ett måste och här kämpar Andreas med att hinna ifatt den lilla galningen med bollen.

En tunnel! Lurad Andreas!:)

Matchen fortsätter och jag vet inte riktigt vem som vann den............

.........men jag kan ju säga att Andreas inte pustade såhär. Å andra sidan så sprang han inte lika mycket som Essi heller. Helt ärligt så trodde jag aldrig där var plats för en så lång tunga i denna lilla mun.:)

I morse när Essi och jag var ute och hämtade tidningen och kissade (inte jag) så hittade hon såklart bollen, vilket innebär att hon for iväg med denna runda skapelse som ett skott. Från gräsmattan rullade den givetvis ut på vägen med Essi efter sig såklart, vilket jag inte tyckte var någon lysande lekplats. Hon slutar liksom inte springa efter den oavsett var den är på väg. Jag sprang alltså efter henne och bollen som en fjant med morgontidningen i handen (det fattades bara att jag skulle haft morgonrock också) och med hjälp av att tidningen blev en förlängande arm, så lyckades jag stoppa bollen och få den på rätt håll igen. Det vill säga in på vår tomt. Jag hoppas ingen av grannarna såg mig. Risken att de ringt tut-tut-bilen hade ju funnits, (och då menar jag inte Hemglassbilen). Ja, det är inte lätt. Det tyckte inte min onda lilltå heller som fortfarande inte mår riktigt bra, så den gnällde lite på mig när vi kom in. Lite morgongympa skadar inte, sa jag till den, och slutade sen lyssna på gnällandet.

Ha en Trevlig Dag!