Söndag och inte någon bra dag för mig kände jag direkt. Idag kommer jag inte att följa med ner till isen!, var ungefär vad jag sa i morse. Jag kände inte för att stå och frysa där nere idag igen. Jag kände inte för att umgås och vara trevlig heller. Jag städar undan lite till av julen istället, tänkte jag. Min övriga familj gick dit vid middagstid med varm choklad och ett gott humör. Dåligt humör var jag på. Deprimerad, nere och helt meningslös kände jag mig. Städa blev det inte mycket av här heller så som jag tänkt mig. På tal om att städa så har vi som sagt en kise som bevisligen gillar det här med städning. (Eller är det bara dammsugarslangen som är kul kanske.) Det skulle kunna vara någon annan anledning till att hon kröp in i städskåpet. Som nog är mer trolig......:)
Varför går jag här hemma och mår såhär när jag i alla fall kan vara ibland folk och må såhär frågade jag mig själv. Egentligen ville jag ju inte alls träffa en enda människa mer än min familj, men samtidigt så visste jag ju att om jag bara ger mig ner där så känns det lite bättre. Dessutom är det inte så dumt med lite frisk luft. Luften var frisk. Kall! När Göran var hemma om för att hämta lite mat att ta med till grabbarna så kände jag: "Ut med dig nu din surpuppa". På med full vintermundering och sen följde jag med honom mumlande att jag egentligen inte har lust att träffa någon. Jag kände inte att jag skulle kunna vara trevlig och social. Där var ganska mycket folk och där var framför allt mycket trevligt folk som fick mig att bli av med en liten del av mitt tråkiga mående. Åtminstonde för stunden, men jag är glad om det försvinner något lite för en stund.Barnen var hungriga och åt glatt (vitsigt med tanke på isen eller hur?:) ) de halvljumna korvarna vi hade med ner.
Det var riktigt skönt att komma ut en sväng även om det tog emot, för idag tog det verkligen emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar