Ett bra måste.

Det är så mycket jag egentligen skulle vilja skriva om ikväll. Förutom det jag kommer att skriva om alltså. Känslor, empati, orättvisa, rädsla, ilska, maktlöshet, panik osv. osv. Jag skulle vilja skriva om allt som jag gått och funderat och tänkt på hela dagen, där de flesta av dess ord varit inblandade. Jag får ändå inte fram några vettiga ord i allt detta känner jag, så jag låter bli.
Jag försöker fånga det positiva av denna dagen istället. Denna dag som var ännu en dag med snö. Jag och Wilma skulle gå till dammen när skolbarnen hade skridskoåkning på schemat. Med tanke på allt snöande var det dock tveksamt om det skulle bli något av det, men jag hade lovat att gå ner och kolla läget ändå. Jag frågade Meika och Jennifer om de ville följa med och det gjorde de. Vovvarna tog några lek och busrundor med stor glädje innan vi gick. Det var ett tag sedan de träffades och det var smittande glädje de hade att bjuda på.

Wilma har halva kullerbyttan gjord samtidigt som de tuggar för fullt på varandra..........

Nere vid isen som där idag tyvärr var lite för mycket snö på, höll barnen på att dra på sig skridskorna. Efter att ha hjälpt till att knyta skridskor till ett par stycken gav vi oss iväg på en liten lagom runda pulsandes i snön med våra vovvar. Jag ska väl tillägga att jag fick mycket dåligt betyg av min son när det gällde att knyta skridskor. Tur Jennifer var med så hon kunde knyta om dem ordentligt på mitt stackars barn.:)

Wilma var både våt och trött när vi kom hem, så hon kröp in i sin lilla hörna under trappan och sov som en stock ett bra tag. Själv var jag också ganska matt i benen. Det tar på dem att gå runt i halvmycket snö när fötterna sprätter eftersom det är halkigt undertill.

Skönt var det i vilket fall som helst att komma ut idag också. Det har nästan blivit som ett litet måste att gå ut varje dag. Ett bra måste.