Bäcken har svämmat över lite vid en av våra broar här i skogen och gjorde en bit glashal. Svårt att gå med en hund som har bråttom då.:) Vi var tre mer eller mindre Bambi på hal is.
Det såg ganska fräckt ut efter att en del av all is över vattnet har gett med sig.
Hur kan man få en sån konstig känsla i kroppen bara man ser ett brev som där står Region Skåne på? Ibland känns det som om jag är riktigt knäpp. Detta är en kallelse till en bentäthetsmätning och inte något som är det minsta farligt alls. (Anledningen till att jag blir kallad till sådan undersökning kommer jag att berätta om lite längre fram.)
Det gör inte ont och det är inte jobbigt. Personalen är jättebra där och jag vet att när jag väl är där så har jag tagit på mig rollen: "glad och hurtig, inga problem". Denna undersökning är inget jag behöver få ångest över. Ändå så kändes något märkligt i mitt inre som jag inte riktigt kan "ta" på, bara jag såg kuvertet och var det kom ifrån. Min kropp blir snabbt skakig inombords och händerna darrar. Varför börjar jag gråta nu? Sitter det så mycket påminnelsemojänger i min kropp som bara reagerar med sådan kraft att jag inte förstår det själv? Påminnelser om vad som hänt innan när jag som intensivast varit involverad i Region Skåne menar jag. Jag tappar all den lilla lust jag hade innan och det känns ju helt onödigt, men jag kan inte stå emot av någon anledning. Jag har en reserv på kraft som är plus minus noll tror jag visst. Shit vad allt blev än mer tungt plötsligt. Tussi ligger på skrivbordet bredvid mig här nu. Min lilla goa Tussi med sin mjuka päls och lugnande inverkan. Hon gäspar stort som om hon inte har sovit på ett dygn eller något.
Osteoporosen (benskörhet) kan hålla sig borta ett bra tag till om jag får bestämma! Den kan ju komma tids nog ändå. Jag är nog lite orolig över resultatet på undersökningen också, även om jag har lite svårt att förstå att det skulle kunna bli sämre och sämre. Även om jag vet att det kan det. Jag stänger av på något sätt samtidigt som jag känner "en massa". Förra gången hade det blivit lite sämre med mitt lilla skelett. Det är 1½ år sedan. Hur ser det ut nu? Jag vet egentligen hur jag kan hjälpa mig själv genom att gympa, styrketräna osv., men hur orkar jag det med den lilla energi jag har. Det orkar jag inte. Inte så som läkaren sa att jag skulle. Medan läkare inom ett annat område sa att jag inte skulle göra det för att jag då skulle ta ut mig helt och må ännu sämre psykiskt. Hur gör jag då? Mellanväg........jag får inte ihop det. Jag är 39 år och jag vill inte bli benskör redan, men ångesten över att jag inte gör det jag "borde" tär. Å andra sidan så om jag gör det jag "borde" för det ena, så gör jag det jag inte "borde" för det andra på samma gång. Benskör eller ännu mer utmattad? Bra fråga. Vad ska jag välja.......?
Tänk vad ett kuvert kan öppna upp många tankar och känslor och puffa mig i fel riktning.........Knäppt eller hur?!
Ett kuvert mot mig......idag vann kuvertet. Eller egentligen.....Jag lät kuvertet vinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar