Grattis!

Ska det nu börja igen.......mina nattliga problem med sömnen. Jag behöver sova mer än tre timmar innan jag vaknar första gången. Inatt har det varit riktigt blä. 3 timmar, sen vakna, somna, vakna, somna, vakna, somna, vakna och stiga upp. Tjoho vad pigg och stark jag kände mig då. Nu har det varit några nätter med sämre sovande ett litet tag, men denna natten vann priset som urusel. Grattis!

På tal om grattis, så har jag nu äntligen vunnit en liten fototävling med denna bilden, som jag skickade till Lokaltidningen. Jippie!:) Vinsten var ett presentkort på Leklandet Andys, men den vinsten var inte det jag blev gladast över egentligen. Gladast blev jag faktiskt över att någon tyckte om mitt foto, valde det till en av två vinnare och satte in det i tidningen. Jag hoppas verkligen att det var fler än dessa två bilder som skickades in, men jag lever i den tron. Det känns liksom lite bättre för självförtroendet då.

Är det någon av er som minns Herman? Den lilla surdegsmannen som ska stå på diskbänken utan lock i 10 dagar och matas emellanåt. När det gått 10 dagar ska man dela upp honom i fem delar, ge bort fyra och baka på delen man behåller. Jag kommer ihåg att mamma hade en sådan när jag var liten, vilket ju är ett tag sen. Sedan dess har jag inte sett till honom, men här är han i egen hög person. Bakad och till viss del uppäten. Han var riktigt god tyckte jag........för att vara en surdegsman........

Nu har Tussi också börjat titta på TV.........Kan det vara hennes husse som inspirerat henne undrar jag lite elakt.....? Här har hon just lagt sig efter att tydligen suttit och stirrat in i skärmen ett tag. (vilket jag såklart missade.) Det är ju ganska likt husses TV-tittande om jag tänker efter. Först sitter han en stund och sen slutar det oftast med liggande tv-tittande........innan han somnar. Nu ligger han ju inte på tv-bänken tack och lov, utan i soffan, men likheten är skrämmande stor eller hur?:) Jag borde nog köpa en stol eller kanske en minisoffa till min kise. Det är inte bra för ögonen att sitta för nära.

Om man lägger ner hakan över trappkanten så trycks liksom ansiktet ihopa med halsen. Nu har jag inte testat detta själv, men om jag mot förmodan gör det så kommer det att läggas in en bild på det här, det lovar jag. Är man katt, har mycket päls och ligger så i trappan, så ser gose-Tussi ut som en liten klump när hon nyfiket kollar vad vi gör här nere.