Utbildning?

Skulle jag nu bli besviken när jag gick till utbildningsmässan våren 2001 för att kolla om där var någon utbildning som passade mig? En utbildning som jag inte var tvungen att läsa in ett gäng ämnen för att kunna söka in till. Ja, det skulle jag. Bli besviken alltså. Givetvis så fanns det inte mycket att glädja mig med där. Jag pratade lite med apotekspersonal eftersom det här med apotek och medicin var något jag var sugen på kände jag. Det var såklart bara jättelånga utbildningar, vilket inte fanns ens i liten skala i mitt huvud att ge mig på. Aldrig! Så blev det med det. Apotekstankarna fick fortsätta att ligga och vila i mitt huvud.

Tänka, tänka.......vad gör jag då? Jag sökte istället till Assistentkursen i Furuboda. Det var också något jag länge haft i tankarna. Egentligen ända från det att min pappa blev väldigt sjuk. Under tiden där så gick jag och pratade med en syokonsulent (så hette det för i världen.:) ) och på något vis kom det fram att det skulle starta upp en apoteksteknikerutbildning i Hässleholm, som var på två terminer. Jag blev glad! :) Jag sökte såklart den kursen också och hoppades på turen att komma in på den. Som vanligt så blev det inte som jag tänkt mig riktigt. Eller som jag hoppats just då. Där var väldigt många sökande till den, och det skulle snart visa sig att jag inte låg så bra till alls. Däremot kom jag in på Assistentkursen och det kändes bra! Det fick bli den och det var helt okej!

Envis och tjatig som jag ju ändå är, så ringde jag i alla fall till Hässleholm för att prata med ansvarig för apoteksteknikerutbildningen. Mest för att kolla läget och visa mitt intresse. Det fanns ju turordningslista sen på de som sökt och inte kom in. Om där var någon som hoppade av menar jag. Döm om min stora jätteförvåning när det snabbt visade sig att det hela löste sig ändå. Jag kom in på den utbildning jag helst ville gå just då! Tack och lov att jag ringde.! Tror jag. Hade jag gått den andra vägen, så hade kanske saker sett annorlunda ut idag. Till det bättre menar jag, men det vet ju ingen....... Å andra sidan hade jag ju aldrig träffat de människor som jag träffade då. Människor som jag kom så nära och som kom att betyda mycket för mig. Jag avbröt mina komvuxkurser och började på Apoteksteknikerutbildningen hösten 2001.

På tal om människor som betyder mycket för mig.......Skäms på mig........Hur har jag kunnat glömma berätta om när jag var på Lydiagården??? En viktig och trevlig vecka i mitt liv någon vecka efter min sista strålning. Jag återkommer till den inom kort.