Mera snö.

Snön ligger återigen vit på taken............men Tomten är inte vaken.

Vilken fantastisk vinter vi haft och har. I ärlighetens namn trodde jag kanske att det skulle vara färdigsnöat nu, men inte nej. Inatt var det dags igen. Några centimeter, men tillräckligt för att det behövs skottas igen. Här lär nog julen vara fram till påska börjar jag misstänka. Vi har inte en chans att få upp utegranen ur snö och frost. Alternativet är att såga ner den, men då har vi ett litet problem som heter ljusslinga. Den är liksom nergrävd lite fint under ytan där långt nere för att den ju inte skulle synas. När julen var slut så var här inte så mycket snö som nu, men frosten gjorde att vi valde att låta den stå kvar ett litet tag till. Det blir ju snart tö och slask och då kan vi ta både slingan och granen tänkte vi. Men inte nej. Här står den i snöhögen och lyser fortfarande på kvällarna.

Jag tog en liten ensam promenad häromdagen eftersom mina gåvänner hade rymt hemifrån. Jag var bara tvungen att ut ändå, även om det ju är lättare att ta sig ut när man inte går ensam. Som den skogsmulle jag börjar bli efter diverse timmar i skogen med Jennifer och Meika, så har vi nu också börjat titta efter djurspår i snön. Dessa såg lite "roliga" ut och jag har fortfarande inte blivit klok på vad det kan vara för sorts djur som promenerat här och ner i ett litet hus under marken. Det syns lite dåligt här, men det är som något hasande emellan varje dubbelsteg. Antingen är det någon som har en liten hängmage och korta ben, eller är det någon lat liten varelse som inte orkar lyfta på fötterna.

Går man uppe i skogen på något som brukar vara en betydligt bättre stig än det är nu och mycket lättare att gå på, så har man utsikt över dammen med Degeberga skola i bakgrunden. Jag skulle vilja påstå att vår skola ligger mitt i naturen och det är inte alla som har den förmånen att ha det så.

Jag förstår och vet att många av barnen inte tycker det är jättekul i skolan alltid och kanske inte uppskattar naturen som finns runt dem. Jag vill dock säga att jag är väldigt glad att våra barn har en skola som ligger så nära skog och mark, och som har rejäla gräsplaner att vara på under rasterna. (Att spela boll eller brottas på en gräsplan är betydligt trevligare både för barnen och för kläderna än på en asfaltsplan. ) De har en rad med träd utmed skolgränsen där de får vara och som det byggs kojor och grejas otroligt mycket bland. Det är allt för många skolor som inte har den förmånen, men ofta är det ju så att man inte alltid ser det som är bra runt om sig eftersom man är van vid att ha det så. Eller har jag fel?