68 år idag

För 68 år sedan, närmare bestämt den 21 mars 1942 föddes det en liten flicka. Den lilla flickan döptes till Barbro och växte upp med sin familj på den gården i Ebbaröd där min bror idag bor med sin familj. Flickan växte upp, hon blev vuxen och mötte kärleken. De gifte sig och fick två barn. En pojke som föddes 1966 och en flicka född 1970.

25 år senare väntade Barbros dotter sitt första barn tillsammans med sin sambo. I september 1995 födde hon en liten pojke. Två veckor efter att den lilla pojken såg dagsljus dog pojkens mormor Barbro, efter fem års jävlig sjukdom. Hon fick bara leva här på denna jorden i 53 år. Hon hann bara träffa det nyfödda barnbarnet ett par gånger. Hon fick bara vara mormor i två veckor i detta livet här nere. Efter att plågats av sjukdom, behandlingar, operationer osv, osv, i 5 år, så fick hon inte längre tid med sitt barnbarn än så..........

Idag skulle Barbro fyllt 68 år. Min älskade mamma som jag saknar så fruktansvärt mycket! Det känns så ofta tomt på ett märkligt sätt. Som om det fattas något/någon och jag gissar att det ofta är saknaden som "leker" med mig. Jag stod min mamma nära. Kanske för nära, men ibland svetsas man samman på ett särskilt sätt av olika anledningar. Jag önskar att mina barn hade fått ha sin mormor här och att jag hade fått ha min mamma. Dessutom behöver vår värld fler snälla, kärleksfulla, omtänksamma människor som bryr sig om varandra. Tydligen behövdes hon i den andra världen också eftersom hon inte fick vara kvar hos oss. Det hjälper mig tyvärr inte mycket att tänka så. Jag är ego och vill ha henne här.

Mamma lever i mina tankar kvar som 53-åring trots att hon skulle fylla 68 idag. Hon stannade liksom där på 53. Det känns något skumt, men det är så det känns. Jag kan inte se och jag kan inte tänka mig hur hon skulle varit som en frisk 68-åring. För mig är hon 53 och kommer alltid att vara. Idag skulle vi åkt på kalas om allt varit som det skulle. Men det är inte som det ska och trots alla år som gått så är tomheten och saknaden efter henne enormt stor. Jag hoppas att hon lever ett underbart liv där hon nu befinner sig. Det är hon väl värd efter alla år av motgång och plågor. Kanske har hon världens bästa födelsepartaj idag var hon nu än är, även om jag önskar att det var här. Hon älskade liljekonvaljer, men snödroppar är vad trädgården har att erbjuda.

Grattis älskade lilla mamma!