Livet Efter........: Apotekstekniker

16 augusti 2001 började jag köra de 50 minuterna till Tekniska i Hässleholm för att gå Apoteksteknikerutbildningen som var på två terminer.

Det skulle visa sig bli en väldigt intressant och skojig kurs. För det mesta i alla fall. Jag ska ju inte ljuga och påstå att jag tyckte att alla lektioner var så hemskt roliga. Jag var givetvis mer intresserad av vissa ämnen än av andra. Två av de intressanta ämnena var medicinsk grundkurs och när vi läste produktkunskap. Ändå, när jag tänker tillbaka........jag har så många roliga minnen ifrån det året. Jag träffade människor som snabbt kom att betyda väldigt mycket för mig, och som jag hade så jäkla kul ihop med!

Tyvärr så höll jag på att förstöra mig själv totalt på samma gång under denna perioden. Det var förvisso något som jag kämpade med att mer eller mindre hålla för mig själv, men det var tufft ett tag. Jag la ner hela min själ på studierna, vilket verkligen höll på att knäcka mig. Jag hade även då enormt höga krav på mig själv och glömde bort att jag ju gjorde detta för min egen skull. Jag ville hela tiden vara lika bra på proven som de andra, eller gärna bättre om det gick. Jag pluggade varje ledig stund hemma med barnen runt mig, som jag samtidigt försökte svara när de pratade med mig och hjälpa när de behövde mig.

Betygen var allt jag såg framför mig. De var det absolut viktigaste och jag var missnöjd trots bra resultat på tentorna. Hur kunde jag bli så besatt av betygen? Detta resulterade i att jag började må riktigt kasst i kropp och själ. Jag märkte hur skakig jag var och förstod först inte varför. Jag ville ju helst inte visa det för de andra, så jag hoppade gärna över att handla de goda bullarna med fågelfrö på när vi hade frukostrast. Inget kul att käka när bullen ville hoppa ur handen på väg till munnen. Jag började bli extremt glömsk, vilket såklart ledde till att jag vid ett tillfälle glömde min jacka på en toalett och när jag väl kom på det så var den givetvis borta. Så var även mobil och plånboken som jag hade i jackfickan. Jätteskojigt.......inte. Jackan hittades, men såklart inte resterande. Polisanmälan, papper hem, fixa nytt körkort och alla andra eländiga kort man har till överallt. Jag hade börjat få en fruktansvärd huvudvärk som antagligen berodde på spänningar och mådde allmänt kasst. Skit samma, för bra betyg ville jag ha.

Idag förstår jag inte hur jag tänkte när jag pressade mig så som jag gjorde. Det var ju inte direkt så att jag var ung, helt oerfaren och dum. Jag var halvgammal, lite erfaren och dum i alla fall. Kanske gjorde jag så för att om jag pluggade hysteriskt, så hann jag inte med att tänka på åren som varit med min sjukdom, med mammas och pappas bortgång och allt vad detta innebar. Att konstant vara upptagen med annat är ett väldigt bra sätt om man inte vill tänka på de jobbiga sakerna. Det är inte något att rekommendera, men så gjorde jag bevisligen.

Detta slutade med att jag när vi gick ut kursen efter vårterminens slut 7 juni 2002, fick betyg som jag skulle vara nöjd med och ett Kursintyg att jag nu var Apotekstekniker. Detta kändes såklart jättebra, men sen kom en mindre skojig grej........Att skiljas från de vänner jag fått var riktigt jobbigt och är man då som jag en känslig människa som inte tycker om att skiljas åt, så blir det inte lättare.