En av mina livlinor.

Tänk vilken otrolig glädje ett husdjur kan ge. Jag undrar om de är medvetna om hur mycket de betyder för oss som är djurvänner och har små gosingar hemma. Tussi är en av mina livlinor. Bara genom att se på henne blir jag glad. Hon är så vacker, vilket ju alla tycker om sina husdjur förstås. Ens egna djur är de vackraste och underbaraste djuren på jorden. Är det inte så?:)

Jag älskar att hon är så full av energi, bus, liv och kärlek. Hennes självständighet är stark och det hon vill, det vill hon och det hon inte vill gör hon inte. Smart. Är hon trött går hon och lägger sig. Smart igen. Är hon inte trött går hon nog och vilar ändå tror jag, för så många timmar per dygn kan man väl inte vara i behov av sömn.:) Min (beslöjade) Tussi betyder alltså otroligt mycket för mig.
Här är det perfekta gömstället att ligga och smyga på de små leksaksmössen. Där kan ju ingen se henne. Det är helt okej för mig så länge hon inte får spel och far rundor där bakom så att hela gardinen är på väg ramla ner, vilket hände när hon var mindre.

Att smyga på ett byte är ju extremt kul och ju mer grejer vi har stående på golvet, desto bättre är det.

Förvånande nog så gillar hon fortfarande sitt söta rosa hus. Det gäller bara att hon håller formen så att hon inte kör fast här.:)

Det händer att hon tröttnar på oss här och särskilt då mig förmodar jag eftersom jag ibland har något svårt att låta bli henne. Då flyr hon till grannen och hoppas på att bli insläppt där. Är där ingen hemma, så kan hon sitta länge på trappan och hoppas på att någon snart kommer. Hör hon att någon är i köket, går hon runt och ställer sig på altanbordet och jamar tills de öppnar och släpper in henne. Där blir det sen ett par timmars sömn i lugn och ro i finsoffan. Semester behöver vi ju alla ibland.:)