Tungt

Jag förstår inte varför allt plötsligt känns så tungt. Tyngre än det gjort innan. Jag börjar tappa tron på att det ska bli nåt bättre. Det är väl helt enkelt såhär jag ska känna mig. Jag måste väl lära mig leva med det och försöka få till ett "normalt" liv ändå. Det verkar inte finnas någon som kan hjälpa mig och på något sätt som säkert låter helt knäppt, så orkar jag knappt hjälpa mig själv heller. Jag känner mig som en gubbe på ett dataspel som tappar kraft, men skillnaden på mig och dataspelsgubben är att jag inte kan springa till nåt speciellt ställe och hämta kraft/liv. Hade ju varit rysligt käckt att kunna göra det. Just nu känner jag mig mest som en fånge i mig själv eller nåt.

Idag var jag hos doktorn med mina prickiga smalben. In och ut. 10 minuter. Idag gick det undan. Det var ingen där som hade en endaste aning om vad det kunde vara för fläckar, så det blir en remiss till hudkliniken. De tog i alla fall bort mina värsta farhågor ur alternativen på vad det kunde va. De som jag egentligen själv också tagit bort, men ändå.........tanken är inte helt borta förrän jag vet varför det ser ut som jag har röda fläcksjukan på smalbenen.

Lastbilar är enligt min åsikt oftast inte särskilt snygga och inte några direkta favoritfordon. Där finns dock en lastbil som jag bara gillar så mycket och det är den som kör runt med denna goda dryck.

Idag mötte jag den vid två tillfällen under min lilla bilfärd. Jag tror jag ska stå nere vid affären och vänta på den så jag kan få ett snyggt foto på den en dag.:)

Dags att skicka tillbaka de fellevererade routerna, för kan ni tänka er........det fungerar här nu!

Skönt, skönt, jätteskönt att slippa slösa energi på detta mer nu. Hoppas jag. Jag hade dock ett anfall på alltihop igår också. En jag pratade med sa åt mig att göra en sak som jag efteråt insåg att han kanske egentligen inte riktigt hade koll på själv. Hur det fungerade om jag gjorde så menar jag. Till slut fick jag äntligen tag på en kille som kunde guida mig fram bland knappar och koder här. Tänk........jag kunde själv.........min bror behövde inte komma.:) Nu får jag väl se vad de tycker det är värt för kompensation all denna röra det varit, men jag lovar att jag kommer att bli gnällig om de underdriver den.

I söndags när vi var i skogen var jag ju bara tvungen att rikta kameran mot denna vedhög som vi gick förbi. Göran undrade lite virrande på huvudet vad jag höll på med och tyckte väl att detta blev ännu en riktigt skittråkig bild. Själv vill jag inte riktigt hålla med honom, men smaken är som baken, så här är den i alla fall.

Idag sken solen på oss när vi tog vår middagsrunda och där det inte blåste var det vårvärme. Det var riktigt skönt längs med bäcken vid Sockertoppen. Det går mot varmare tider och snart är våren här på riktigt, riktigt.