Strandfika

Våffeldag. Varför finns det dagar för allt möjligt? Våffeldag, Semledag, Alla Hjärtans Dag, Mors Dag, Fars Dag osv., osv. Är det för att vi människor ska tänka på att bry oss lite extra om varann de dagarna. Ta en extra fika, umgås och ha det lite mysigt. Jag skulle egentligen inte tro att det är därför. Jag gissar mer på att det handlar om att det är en "affärsgrej". Kan vi inte käka våfflor, semlor och bry oss extra mycket om varann vilken dag eller vilka dagar som helst? Kan vi inte ge varandra en blomma och mysa lite extra närhelst vi känner för det utan att dagen måste heta något särskilt? Är det så illa att vi glömmer bort detta om där inte är särskilda dagar för det? I så fall är det faktiskt lite skrämmande.

Skrämmande är inte dessa blommor..........de betyder vår och dessutom gillar jag färgen.

Idag gick årets första strandfika av stapeln. Mitt på självaste Våffeldagen.:) Det gick alldeles lysande bra kan jag lova. Vi hittade en vindstilla plats bakom en tråkig stenbunker, där det var underbart varmt och gott! Att sitta i solen som verkligen värmde mitt bleka ansiktet, ha trevligt sällskap och en god fika kändes absolut bra. Att dessutom höra havet, som idag pratade ganska högt är definitivt pricken över i.

Vi fikade på godsaker medan Wilma bara fick tugga pinne som hon sköljde ner med vatten. Elakt eller hur?

Wilma tyckte också att det var varmt och såg även hon ut att njuta av tillvaron.

Wilma nära vatten är helt naturligt detsamma som bad. Det spelar liksom ingen roll hur mycket eller lite vatten där är, bara magen kommer ner och får svalka sig lite. För egen del hoppade jag gärna över att bada.

Detta var superskönt tyckte vi allihopa. Eller.......nja, kanske Albin tyckte vi var något dryga som stannade där så länge, men så är det ju med oss "damer" när vi babblar på. Det tar tid.:) Klok tanke Camilla hade att vilja åka ner hit. Ännu klokare att hon frågade om jag ville följa med dem.

Jag gillar havet med sina olika sätt att "vara". Det är så extremt mäktigt. Ibland är det riktigt svart med grymma dånande vågor och ser nästan lite läskigt ut. Nästa gång kan den blåa nyansen på vattnet glittra av solens sken. Det är lugnt, inbjudande och nästan helt tyst. Det enda man hör är små kluckande ljud när vattnet når strandkanten. Havet är en av naturens under som vi inte rår på. Det är havet som bestämmer över oss när vi är där och vi är mycket, mycket små människor som får rätta oss efter vilket humör havet är på.

Lika vackert och snällt som havet ofta är, lika dundrande farligt kan det vara när man är där. Ha alltid respekt för havet och beteendet det har, så att du inte på grund av det, på något sätt illa far.