Fågelräddning.

Där var inte så mycket att välja på i blomväg om jag säger så, men jag hittade ett par minipåskliljor som jag knövlade ihop och det blev ganska okej. Nu har det lilla lammet och hjärtana fått komma ut i våren efter att ha bott i garaget hela vintern. Ett hjärta till pappa och ett till mamma. Jag hoppas att de får en härlig helg vart än de befinner sig.

Tack Hello för din kommentar i mitt förra inlägg med en adress där jag kunde hitta strumpklämmor! Superbra! Nu blir det sannolikt strumpklämmebeställning och sen ska jag tvinga samtliga medlemmar i denna familjen att använda dem. Gör de inte det kan de själv sortera sina strumpor. Å andra sidan så är det ju bra om där i alla fall blir några ihopafästade med varandra. Bättre än inget ju.:)

Plötsligt sa det pang i köket innan ikväll och sen hör jag bara: "Här är en fågel!" Va!?, en fågel i köket? Jodå, där låg en liten fågel på golvet som just störtat in i fönsterrutan. Tussi är starkt misstänkt för att ha burit in den söta pippin. Antagligen har den lyckats komma undan och gömma sig under diskmaskinen ett tag, för där var Tussi oroligt grejande en stund. Väl ute därifrån ville den ju såklart ut ur vårt hus, men det flyktförsöket slutade med en smäll. Jag bar ut den och försökte sätta ner den, men den liksom dök framåt som om den inte hade någon balans alls. Jag höll kvar den i min hand en stund för att den skulle återfå lite kraft och lite av den kraften kom snabbt tillbaka, för attan vad han bet mig i fingret.:) Jag satte ner den på marken och var kvar för att se vad som hände. Den satt där och kvittrade och försökte tvätta sig lite, så helt kass var den som tur var inte.

Skuttande och lite snubblande tog den sig själv ett antal meter iväg till våra vinbärsbuskar. Där hoppade den in ibland grenarna och satt länge på samma ställe. Tussi hittade oss och var väldigt sugen, men tji fick hon. Hon var nog inte jätteglad på mig när jag bar in henne. Jag kände att jag ville vara kvar och se hur det hela fortlöpte, för blev pippin inte bättre så skulle den ju inte heller behöva sitta där och plågas. Den hoppade rundor i buskarna en stund och eftersom Tussi var inne så lät jag den vara ifred och gick in jag med. Dumt om den dog av skräck för att jag satt och pratade med den ju.

När jag efter en kvart gick ut igen så var fågeln borta. Det känns riktigt, riktigt bra att få "hjälpa" ett djur så! Om jag nu var till någon hjälp..........men jag var där och jag gjorde vad jag kunde i alla fall som den extrema djurvän jag är. Jag hoppas verkligen att den fick ordning på vingarna och balansen och flyger runt som en lycklig fågel igen.