En stund vid havet.

Sommar eller vinter? Man skulle kunna tro att detta är en sommarbild.......... Man kan låtsas att det är en sommarbild och drömma sig bort en stund. Till sol, värme och ett alltför kallt bad för mig.:) Även när det är sommar alltså. Jag är ju världens badmes.

Snabbt inser jag att min dröm bara är en dröm. Den vita lilla högen i sanden säger något annat och den isande vinden som når mina kinder, får mig snabbt tillbaka till verkligheten.

Vårt vackra hav i Rigeleje, med en himmel som idag var underbart klarblå.

Vintern är ett faktum. Den är definitivt kvar. Vi har inte varit vid havet på jättelänge och tog en liten tur ner där idag. Havet är underbart att vara vid och Pontus behövde frisk luft efter att varit sjuk en vecka. Vi behövde frisk havsluft allihopa faktiskt. Härligt! Det såg lite fräckt ut med de isklädda kanterna i alla möjliga former.

Den här stackars frusna tångbiten hade nog uppskattat att bli upptinad.

Jag som alltid samlar stenar när jag är vid havet.........inga stenar idag inte.

Göran surar lite över att där inte var några isflak i havet. Han ville så gärna se det ju. Det var nog därför han ville köra ner här kan jag tänka mig. Jag vet inte om han fick för sig att det skulle komma isbjörnar flytande på dem också, men här var inget av det. Jag hoppas att han snart kommer över denna hemska besvikelse.

Brädgången från parkeringen till havet är på väg att ta sig fram sakta men säkert.

Bilden talar egentligen för sig själv, men jag måste ändå få säga.........så vackert! Jag längtar ner här när fötterna inte behöver vara instoppade i dubbla strumpor och stora skor. När jag inte behöver några dubbla byxor, tjock jacka, mössa eller vantar. Mmmmmm...........det ska bli skönt. Att få känna den varma sanden omsluta fötterna och solen som värmer min kropp. Gottigt. :)

En just nu ganska öde camping med bara ett par husvagnar, som står här året runt. Det dröjer inte länge förrän säsongscamparna vaknar till liv och det börjar röra på sig riktigt här nere.

Alla årstider har definitivt sin charm har jag äntligen börjat inse och det känns ju ganska bra. Bättre sent än aldrig.:)